STEGVIST

OM LIVET MED PSYKISK OHÄLSA OCH OM VÄGEN UR DEN.

Just där och då är det värt det.

♦ Depressionen Permalink1

Gårkvällen var en jobbig en, och det enda som fick nerverna att lugna aig lite och känslorna att varva ner var de starka ångestdämpande medicinerna som fick kroppen att kännas som bly och hjärnkontoret att stängas ner för kvällen, natten och dagens förmiddag.

Det är mycket tid som går till spillo och som blir bortglömd när man väljer det kemikaliska lugnet, och sömnen tar över dygnens alla timmar. Men stundvis finns det verkligen inte något annat som slår ångesten än de ångestdämpande, så just där och då är det värt det.

Eftermiddagen ägnas febrilt åt att få uppmärksamhet av en otroligt stressad och uppjagad personal som inte ens har tid att se åt en, och än mindre öppna den förbaskade tvättstugedörren åt mig.

Hoppas ni mår bra idag, vänner.

Sorgsna ögon

♦ Reflektioner Permalink1

Jag såg ett dokumentärklipp ur uppdrag granskning om en kvinna som tidigare lidit av djup depression. Ur alla scener med kvinnan fångas jag av hennes ögon. De är sorgsna och fyllda av tunga berättelser. Jag blir ledsen av att se hennes ögon för det känns som om något som fanns där är förlorat, borta för alltid. Som om kvinnans livsgnista som en gång i tiden fanns där helt plötsligt fösvann och aldrig mer kom tillbaka.

De gör mig ledsen, bara. Kanske för att de påminner om mina egna.

Psykbilder

♦ Psykiatrin Permalink2

Det är otroligt smickrande om någon inspireras av min blogg och ser den som hoppingivande. och jag hoppas att jag lever upp till dessa förväntningar även i framtiden.

Dagen har spenderats ute på vift tillsammans med en vän, och avdelningen gick med på en förlängd permission när jag frågade snällt. Kanske är det julstakarna och julstämningen som gör det, men jag trivs ändå ganska bra hemma just nu, och vill inte gärna åka härifrån.

Till top