STEGVIST

OM LIVET MED PSYKISK OHÄLSA OCH OM VÄGEN UR DEN.

Det får räcka nu.

♦ Med- och motgångar Permalink1

De senaste dagarna har besvikelsen tagit för stor plats för att vara lagomt. Det känns som om något slår mig rakt i ansiktet för varje håll jag vänder mig åt. Det kallas besvikelser. Andra runtomkring mig säger att det inte är något att bry sig om, att inte haka upp sig på. Men det är lätt att säga när det inte är deras liv det handlar om. Personalen förminskar mina problem för att underlätta för mig, men istället blir det så fel och jag känner att de nedvärderar mitt sätt att se på saker och ting. Men det är ju faktiskt mitt liv det handlar om.

Det går inte som det ska just nu, och problemen växer sig allt större för varje gång jag ägnar en tanke åt dem. Jag orkar verkligen inte med fler motgångar. Det får räcka nu.

För andra natten.

♦ Vägen tillbaka Permalink0

För andra natten ska jag sova hemma i mitt lilla radhus. Det är ett stort steg i rätt riktning, men jag kommer inte att bo kvar där mer än två månader till eftersom jag fick den lägenheten jag ville ha. Det måste ha varit för att någon höll tummarna för mig. ♥

Dagen har spenderats på staden tillsammans med min kontaktperson. Vi åt god lunch och shoppade loss lite, och lite till. Hur trevligt som helst och jag är väldigt nöjd med dagen, och kvällen om den går som jag vill.

Ha en fin kväll, vänner.

Det är min sanning

♦ Guldkornen i livet Permalink0

Det liksom pirrar lite i magen när jag tänker på dig. På dina fina ord, på ditt söta ansikte, och dina försiktiga pussar. Men det som gör ont, är att jag ljuger och undanhåller sanningen för dig. För vilken bra start är det på en relation? Men jag varken kan, vill eller vågar berätta att jag ligger på psyket. Vem som helst skulle springa åt det andra hållet då. Jag är inte den du tror att jag är, och den jag vill att du ska se varje gång vi träffas. Fast den du ser är ju jag, fast bara med ett bagage som är obeskrivligt tungt att bära, både för mig och för andra. Det är min sanning.

Till top