STEGVIST

OM LIVET MED PSYKISK OHÄLSA OCH OM VÄGEN UR DEN.

Kontaktpersoner

♦ Guldkornen i livet Permalink0

Det har varit en del härliga dagar fylld med sol och glädje. Mina kontaktpersoner är guld värda, och gör verkligen allt för att underlätta för mig och mitt mående. Tack vare det här året har jag fått tre underbara människors stöd och vänskap - dem som blev mina kontaktpersoner här på avdelningen. De tidigare gångerna jag har carit inlagd har jag inte fått någon hjälp alls. För hörs man inte eller syns man inte, så lägger ingen märke till en heller.Det är fruktansvärt hur det får gå till! Men tack vare mina eldsjälar inom psykiatrin så har jag åtminstone kommit en bit på vägen, även om det går sakta, så går det ändå säkert. Jag har mitt mående som går upp och ned som i en berg- och dalbana, och det är oerhärt jobbigt att leva med. Jag har inte hittat min plats ännu, men jag hoppas att insikten om min framtidstro kommer snart. Och då är det dem jag har att visa tacksamhet för.

Det här året har inte bara fört med sig något negativt. Snarare tvärtom, och det är jag mer än tacksam för.

Äventyr

♦ Livet och vardagen Permalink1

Dagarna har varit till min fördel, då dagen spenderades tillsammans med en av mina kontaktpersoner ute på äventyr. Liksom gårdagen spenderades tillsammans med min andra kontaktperson. Vi gick runt sjön på en vacker plats i en annan stad.

Måendet svänger upp och ned mestadelshela tiden, och det tar på krafterna något så oerhört, men när jag får annat att tänka och fokuserra på så brukar det underlätta, och medicinerna håller mig uppe.

Ville för en gångs skull berätta att jag faktiskt har haft ett par bra dagar, och det hoppas jag att ni har med. ♥

Mat

♦ Reflektioner Permalink0

Att jag har en svår och komplicerad relation till maten är ingen nyhet, men att den bara blir sämre är allt annat än bra. Det finns ingenting med en måltid som får mig att må bättre. Fysiskt gör den det, men psykiskt mår jag dåligt av det.

Insikten om att man måste äta för att överleva finns där, men jag förmår mig helt enkelt inte att äta de större måltiderna. Jag ser på tallriken med avsmak, och väljer att avstå.

Kanske är det för att jag inte vill överleva som påverkar min syn på mat. För jag vet att om jag inte äter eller dricker så kommer jag ett litet steg närmre mi utväg. Inga förklaringar behöver nämnas till den kommentaren.

Nu börjar jag återigen med näringsdryckerna i några dagar. Det borde nog gå bra.

Till top