En vanlig dag i ett kaotiskt liv.

Det har varit en lång dag, som ändå for förbi i en faslig fart.
Istället för att min syster skulle vakna upp av hennes egen väckarklocka, så vaknade jag upp skapligt pigg, och väckte henne. Hon for upp och iväg till jobbet. Och istället för att alltid göra som jag brukar göra - somna om och sova många timmar till, så klev jag pigg och alert upp och ordnade en massa saker innan klockan ens var lunch. Jag blev exalterad över att min dietist ringde under morgonen också eftersom jag väntat på hennes samtal en längre tid. Nu är det dags för besök igen, vilket jag verkligen ser fram emot.
Sedan gick en hel del tid till på stadens polisstation, där jag fick hjälp att filtrera information om vad som händer med min lilla, lilla lillebror som sitter anhållen för "ett mindre brott". Jag fick prata med åklagaren som utreder ärendet, och som talade om hur allt låg till och hur min bror har det, och hur fallet kommer att te sig.

Många kanske anser att jag försvarar min bror när jag berättar hur han har haft det under sina år, men det jag däremot inte försvarar är den kriminalitet han håller på med med jämna mellanrum. Men han har vuxit upp i ett hem där det endast har pågått kriminalitet, så som droger, vapen, stulna gods, mm. Han är precis myndig, och vet nog inte heller hur han ska ska leva lagligt i samhället. Det är sorgligt, och med tanke på allt min lillebror har varit med om under sin uppväxt, så är han nog inte mentalt lika gammal som åldern som står på pappret..

Tillbaka till ämnet nudå. Efter besöket på stationen så begav jag mig till sjukhuset och avdelningen för att hämta medicin. Dessutom besökte jag en nyfunnen vän på en annan avdelning på psyk.

Väl hemma möttes jag av min syster som visade mig en ny nyttig rätt att laga till, vilket jag genast gjorde. Jag kände mig så stolt över att ha varit så nyttig nu när dietisten har ringt och allt.

Än är kvällen inte slut, men jag hoppas att den blir lugn, skön, och lika bra som dagen faktiskt har varit, trots det tunga innehållet.

Jag saknar era kommentarer, vänner. Skriv och berätta hur ni har det, vettja. ♥

Suicidförsök?

För var gång jag tror mig ha nått min personliga botten, så lyckas jag sjunka en bit till. Ännu en gång en kraftig intox som fick ett besök till akuten och hjärtintensiven till följd.

Överdosen var inte för att avsluta livet. Den var helt enkelt för att överdosera, men inte för så kraftigt att det skulle komma att få så allvarliga följder. Jag inser självfallet att intoxer skadar oavsett, men det viktigaste just nu är att det inte handlade om ännu ett suicidförsök.

Läkaren talade om att om det hade varit en annan läkare i tjänst idag så hade jag inte fått välja att åka hem. Då hade ett vårdintyg skrivits och ett extravak återigen blivit aktuellt. Men eftersom han känner mig någorlunda vid det här laget så kom jag "lindrigt undan".

Det har varit ett par jobbiga nätter och dagar, och jag känner mig utpumpad, vinglig, och allmänt ångestfylld. Som det känns nu så vill jag bara somna och aldrig mer vakna upp.

STEGVIST

OM LIVET MED IPS OCH OM VÄGEN UR DEN.

RSS 2.0