STEGVIST

OM LIVET MED PSYKISK OHÄLSA OCH OM VÄGEN UR DEN.

Framsteg och bakslag

♦ Framsteg och bakslag Permalink2

Det var inte helt otippat att jag åter igen fick ett vårdintyg på mig i fredags, och att även extravak sattes in. De senaste dagarna har varit påfrestande, och jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort om de inte hade tagit det beslut dem gjorde.

Men, nu känns det lite bättre och jag känner mig en aning stabilare. Och även om det är söndag hoppas och ber jag att de ska ta bort mitt LPT och extravak så att jag får gå hem och vara tillsammans med min familj innan de åker hem.

Under de två dagarna och nätterna när jag varit på väg att göra något förhastat, så har jag tänkt mig för ordentligt och insett hur dumt det vore nu när jag har kommit så långt. Personalen säger att de ser stora framsteg och att de är stolta över mig. Så kanske har saker och ting faktiskt förändrats en hel del. Men det är lätt att tänka irrationellt när det svider i hjärtat och i maggropen.

Däremot vet jag inte vad jag tar mig till om jag inte får åka hem idag. Jag begär så klart ingen utskrivning, bara permission. Jag klarar varken fysiskt eller psykiskt av att vara inlåst igen. Det får paniken att sprida sig i kroppen. Om jag har otur väljer läkaren att inte tala med mig idag överhuvudtaget. Men, då blir det livat i luckan.

Jag kan inte.

♦ Reflektioner Permalink2

Jag kan inte andas,
för ångesten kväver mig.
Jag kan inte tänka klart,
för jag är alldeles för medicinpåverkad.
Jag kan inte känna efter,
för jag vågar inte.
Jag kan inte leva,
för livet lever ändå utan mig.
Jag kan inte leva,
för att bara överleva.

Det finns ingenting som kan beskriva hur det känns inombords just nu, och därför är det nog bäst att natten kommer att spenderas på avdelningen, där jag kommer att landa tryggt bland landstingets lakan.

Andas

♦ Med- och motgångar Permalink2

Det känns som om jag faller, i ett bottenlöst hål.
Jag har tagit mig vatten över huvudet,
och det är mer än vad jag tål..
Jag vill bara vara ensam om så bara för ett tag,
få vila kropp och knopp, om så bara för en dag.

Vill inte, orkar inte, kan inte, och klarar det inte.
Måste få rymma min väg tills jag kan andas igen.

Till top