Stegvist

Om livet med psykisk ohälsa och om vägen igenom den.

I en lycklig bubbla.

♦ Ljuspunkterna i vardagen Permalink0

Här sitter jag på golvet i mitt nya vardagsrum. Mitt nya och tomma, men vackra vardagsrum. Här kommer jag att bo från och med imorgon. Och även om jag kommer spendera tid på avdelningen också, så är det här mitt hem.

Jag längtar tills imorgon, den stora flyttdagen. Men samtidigt gruvar jag mig för att någonting ska gå fel. Jag är så rädd för att den lyckliga bubblan jag svävar i nu, ska spricka.

Ångestdämpande, javisst.

♦ Psykiatrin Permalink2

Gårkvällen var ingen höjdare, och tack och lov hade läkaren satt in nya starkare ångestdämpande som jag får ta en tablett av vid tre tillfällen i veckan. Det gäller att välja sina tillfällen väl, men igår var det utan tvekan inget snack om saken. Provade med mina vanliga ångestdämpande först, men när inte ens det hjälpte så valde jag att ta en av dessa tre.

Jag vågar påstå att det var därför ångesten försvann, men byttes ut mot en hemsk, hemsk huvudvärk istället. Det kändes som om allt gick i slow motion, och jag rörde mig mycket saktare än vanligt.

Något jag försökte med innan jag valde att ta ångestdämpande var ett knep jag lärt mig på behandlingshemmet. Nämligen att krama en snöboll. Eller kanske att skölja händerna i först jätte kallt vatten för att sedan skölja i varmt vatten. Det hjälpte lite, men eftersom ångesten var så stark och eskalerade fort, så blev effekten kanske inte densamma som den vore om man var ute i god tid, innan ångesten hunnit ta över.

Ångest

♦ Reflektioner Permalink1

Ångesten smyger sig på, och det känns hur andningen blir snabbare och häftigare, medan det känns som ett tryck över bröstkorgen. Det gör ont att andas. Det gör ont att leva.

Ångesten eskalerar och jag känner hur paniken sprider sig. Frustrationen tar över och jag letar febrilt efter ett sätt att bryta ångesten på. Desperationen ekar i huvudet, och den enda utvägen jag vet och kan, blir ett faktum.

Snälla, inte idag igen.

Till top