STEGVIST

OM LIVET MED PSYKISK OHÄLSA OCH OM VÄGEN UR DEN.

Jag kan inte släppa det, jag kan bara inte det.

♦ Reflektioner Permalink0

Dagarna har gått, och nu är det en vecka sedan jag fick veta om Annas död, och fast jag inte kände henne i "verkligheten" så har det varit en enorm sorgesprocess.

Hon och hennes lillasyster är det enda som har cirkulerat i tankarna sedan dess. Tårarna kan inte sluta rinna, och jag gråter mig till sömns och vaknar tidigt på morgnarna och gråter av sympati för dem och deras liv.

Jag har haft svårt att själv förstå hur och varför det här har tagit så hårt på mig. Självklart sörjer man och lider med de nära. Men det har blivit mer allvarligt än så, och jag har inte kunnat fokusera på någonting annat.

Personalens teori är att jag identifierar mig med dem med tanke på deras liv, och relaterar till Annas död på grund av mina egna tankar och känslor. Det känns som om dom har rätt i det.

Jag kan inte släppa det, jag kan bara inte det.


Utöver det så vill jag bara berätta för er att det går att kontakta mig på mailadressen: stegvist@live.se.

Anna

♦ Reflektioner Permalink4

Det gör ont i mig at tänka på att en av bloggvännerna har gått bort, av sin egen vilja. Jag kände henne intet personligen mer än att vi har pratat med varandra under en tid.

Tårarna kan inte sluta rinna, och de rinner om möjligt, ännu mer när jag tänker på hennes lillasyster som har mist sin högra halva.

Jag kan inte släppa tanken, och har inte kunnat göra det sedan jag fick reda på det av min vän som ligger på avdelningen tillsammans med mig. Jag tror att vi sörjer tillsammans, och tack och lov har vi varandra att gråta ut hos.

Vi kommer troligtvis komma på Annas begravning, och ta ett farväl, samt för att visa hennes syster att hon inte är ensam.

Vila i frid Anna.

Tragiskt

♦ Reflektioner Permalink1

Kan inte lämna tanken ens för en stund.

Till top