STEGVIST

OM LIVET MED PSYKISK OHÄLSA OCH OM VÄGEN UR DEN.

Bloggproblem

♦ Ytligt, i brist på annat. Permalink0
Nu är äntligen min blogg uppdaterad. Men det är fortfarande problem med att se bloggen om man inte har rätt webbläsare. Har ni också upplevt problemet?

Självförakt

♦ Reflektioner Permalink0
Det går inte att bortse ifrån att känslorna är starka nu och att jag inte riktigt kan lita på att jag gör de rätta valen. Men jag vill heller inte gömma mig under täcket på avdelningen och fortsätta definiera mig själv som ett för svårt psykfall som ingen hittills har lyckat sig på.
 
Ju fler besök hos terapeuten desto mer inser jag styrkan i mitt självförakt. Att jag ser mig själv som en hemsk människa är inget jag går och grunnar över dagligen. Nej, för det sitter redan med ett fast tag i mig, så jag behöver aldrig reflektera över det. Jag utgår ifrån att jag är sämst - vad det än gäller.
 
Mitt självförakt förgör mig.

Rädsla

♦ Reflektioner Permalink0
Jag befinner mig på botten just nu, och suicidtankarna och planerna är så aktuella de bara kan bli. Jag orkar inte längre välja alternativa tankar i sann KBTanda. Det känns som om jag får klamra mig fast vid livet för att hålla mig kvar på ytan. För min existens överhuvudtaget.
 
Det gör ont i mig att jag inte ens genuint kan glädjas med mina bästa vänner över vad som händer i deras liv eftersom jag blir påmind om hur många steg jag har framför mig innan mitt liv når något som ens ska likna något av kvalitet.
 
En nattpermission är inplanerad och här sitter jag nu i min favoritfåtölj och skriver ner mina tyngsta tankar och känslor. Men landstingssängen och avdelningen får nog stå till godo även inatt.
 
Jag är rädd.
Rädd för att jag inte kan räkna med mig själv längre.
Rädd för mina tankar och känslor.
Rädd för min impulsivitet.
Rädd för min oförutsägbarhet.
Rädd för mig själv.
 
 
Till top