STEGVIST

OM LIVET MED PSYKISK OHÄLSA OCH OM VÄGEN UR DEN.

Rädsla

♦ Reflektioner Permalink0
Jag befinner mig på botten just nu, och suicidtankarna och planerna är så aktuella de bara kan bli. Jag orkar inte längre välja alternativa tankar i sann KBTanda. Det känns som om jag får klamra mig fast vid livet för att hålla mig kvar på ytan. För min existens överhuvudtaget.
 
Det gör ont i mig att jag inte ens genuint kan glädjas med mina bästa vänner över vad som händer i deras liv eftersom jag blir påmind om hur många steg jag har framför mig innan mitt liv når något som ens ska likna något av kvalitet.
 
En nattpermission är inplanerad och här sitter jag nu i min favoritfåtölj och skriver ner mina tyngsta tankar och känslor. Men landstingssängen och avdelningen får nog stå till godo även inatt.
 
Jag är rädd.
Rädd för att jag inte kan räkna med mig själv längre.
Rädd för mina tankar och känslor.
Rädd för min impulsivitet.
Rädd för min oförutsägbarhet.
Rädd för mig själv.
 
 
Till top