STEGVIST

OM LIVET MED PSYKISK OHÄLSA OCH OM VÄGEN UR DEN.

Självförakt

♦ Reflektioner Permalink0
Det går inte att bortse ifrån att känslorna är starka nu och att jag inte riktigt kan lita på att jag gör de rätta valen. Men jag vill heller inte gömma mig under täcket på avdelningen och fortsätta definiera mig själv som ett för svårt psykfall som ingen hittills har lyckat sig på.
 
Ju fler besök hos terapeuten desto mer inser jag styrkan i mitt självförakt. Att jag ser mig själv som en hemsk människa är inget jag går och grunnar över dagligen. Nej, för det sitter redan med ett fast tag i mig, så jag behöver aldrig reflektera över det. Jag utgår ifrån att jag är sämst - vad det än gäller.
 
Mitt självförakt förgör mig.
Till top