Det liksom gnager i magen och skaver i hjärtat av oro och ångest. En natt på avdelningen var planerad men blev inte av, av olika skäl.Istället får medicinerna flöda fritt i kroppen och lindra och trösta mig så gott det går. För tröstas, det behöver jag. Dåligt. Jag mår dåligt. Tänk att något så simpelt kan vara så svårt att uttrycka.