Sorg

Det kändes sorgligt att vinka av syster och hennes familj. Så sorgligt att hjärtat värkte och tårarna rann hejdlöst. Hoppas att de långa milen inte håller oss isär allt för länge innan nästa gång vi ses.

Igår landade jag hemma och ikväll trasslar jag in mig i landstingsfiltarna i hopp om att livet ska se lite ljusare ut imorgon igen.

Julafton imorgon

God jul mina vänner.


Livet

Livet känns fint .

Att bara få vara

Förkyld och ständigt trött, men bevarar ändå den ljuvliga känslan av att vara hemma. Den inplanerade kvällen med vännerna blev inställd och istället knatade jag iväg till affären och inhandlade onyttigheter. Tur att jag är hemma och kan unna mig något gott i smyg eftersom min kontaktperson på rättspsyk kontrollerar allt jag äter.

Något som slog mig medan jag gick runt och pysslade ikväll, var att jag känner mig mindre sjuk när jag inte är på avdelningen. Uppenbart varför kan tyckas, men faktiskt inte. Det känns som om personalen ser sig som så mycket bättre än oss patienter. De går med arroganta fotsteg, hälsar när dom känner för det, talar om för oss hur vi får och inte får tycka och känna, och förklarar för oss hur livet minsann fungerar.

Hemma slappnar jag av. Går och nynnar på sånger, pysslar och där jag bara får vara.

En del av mitt favoritställe nu när jag är sjuker.

Ont

Myskväll med vännerna. Men fokusen låg istället på migrän och magont.

Nu bäddar jag ner mig och tycker lite synd om mig själver.

Sov gott. ♡

Brandfara

Här går det undan må ni tro! Morgonen började med en tidig start på dagen då jag skulle vara på sjukhuset för ett möte. Därefter skjutsades jag hem för att sedan springa till affären för att köpa frukost. Hemma blev det en rejäl städdag och ommöblering. Flyttat tv-apparater från rum till rum, dragit byråer tvärs över rummen. Lyckades till och med förstöra en byrå mitt upp i allt - ja, mindre glad för det.

 

Städdag: Diskat, skurat, dammat, dammsugit, torkat golven, vikt tvätt, möblerat tillbaka till den ursprungliga idén. Tur att jag fick god sömn i natt, för annars hade jag mist förståndet helt vid det här laget.

Att laga mat kändes som en bedrift idag då jag bestämde mig för att steka maten på spisen. Och som jag nämnt tidigare så är jag rädd för brand - till och med att brandlarmet ska utlösas. Stod och skakade av nervositet och oro under tiden, så att utföra hela måltiden kändes som en bedrift.. Det tar mer på krafterna än vad jag vågat erkänna,  och kanske är det dags att fokusera på mina katastroftankar i terapin.

Meen, myys.


December

Stort kliv in i framtiden

Jag vågade ta steget till att ta en nattpermission och känner mig stolt över det, trots att natten inte är här än. Jag har klarat ta ett kliv jag trodde låg långt fram i tiden.

Julpyssel och möblering har jag sysslat med under eftermiddagen, och kvällen spenderas framför bra tv.

Det fria

Går igenom en liten svacka nu då jag är ovanligt rädd för att vara ensam. Konstigt då jag alltid föredragit det tidigare. Men nu börjar det ljusna, och jag längtar faktiskt hem.

På dagarna numera kommer att vara på arbetsterapi igen. Det och invidualterapi och färdighetsträning i DBT.

Oftast är jag på rättspsyk, men vi jobbar sakta men säkert till ut i det fria.



STEGVIST

OM LIVET MED IPS OCH OM VÄGEN UR DEN.

RSS 2.0