Bakslag

Ambulans, akuten, Intensiven, Rättspsyk.

Det går bra nu..

Meningsfullhet

Som det var länge sedan jag satte mig med datorn i knäet för att skriva ett blogginlägg. Latheten tar oftast vid då mobilen ligger närmast till hands och det är så lätt att skriva ett kort inlägg från appen
 
Nåväl..
 
Trots att depressionen håller ett stadigt grepp om mig så väljer jag att inte spendera hela min tid på avdelningen då den gör mig mer deprimerad. Att ligga i sängen och titta upp i taket timme ut och timme in. Hemma händer det inte så mycket mer, men är dock en trevligare miljö att vistas i.
 
För att göra oss av med de starka suicidtankarna kommer man att höja Litium, vilket jag känner mig trygg med. Dock hotar de med att ta bort mina sömnmediciner och det gör mig nästintill galen att tänka på hur mina nätter skulle se ut utan att ha något att sova på.
 
Veckorna är som vanligt fyllda av arbetsterapi, gruppterapi, och invidualterapi. Det känns så meningslöst att kliva upp på morgonen och inte ha någonting meningsfullt att gå till. Som studier eller praktik, eller jobb. Kanske är jag inte redo för det, men jag tror ändå att jag är villig att åtminstone ta ett steg ut i livet. Just nu står jag stilla, och det mår jag dåligt av.

Permission

Att vara hemma känns jättebra! Och även om det bara är en permission tills imorgon sä finns det inget som säger att jag inte kan förlänga den.

Bakslag

Tog ett steg tillbaka igår kväll. Men kom till insikt ganska snart. Trots det kom vi överens om att ett LPT och extravak bara skulle göra situationen sämre.

Det gör ont att andas.

Den kaotiska dagen

Det har varit en dag fylld med drama, kaotisk stress och emotionell obalans. Är så tacksam att dagen snart är över. Och eftersom jag inte sovit på över ett dygn så känns kroppen mör så mör. Hoppas på sömn inatt.

Sov gott vänner.

Depression

Har fått en depression igen. Det känns så nedslående att bara tagit sig halvvägs upp, för att falla igen. Men nu jobbar vi för att depressionen inte ska bli djupare och allvarligare. Den tär redan som det är. Det som blivit mest påverkat är sömn och rutiner. Båda är i obalans.

Trots detta ska jag på tisdag träffa en studievägledare för att disskutera kommande kurser. Vi får se om det är något som blir av.

En stoltare syster

Klockan är mitt i natten. Men här sitter vi, jag och min bror som är på besök i staden. Imorgon bär det av för ett kort stopp i Hälsingland. Sedan bär det av hemåt igen. Turligt nog får jag rå om min bror en dag till innan han åker hemåt. Jag är så stolt över honom och hur han har förändrat sitt liv till det bättre. En stoltare syster får man leta efter.

STEGVIST

OM LIVET MED IPS OCH OM VÄGEN UR DEN.

RSS 2.0