Idag

Idag känns luften lite lättare att andas.

Inte okej, men fullkomligt levande.

Gårkvällen var nog en av de tuffaste på lång tid. Självmordtankar och impulser härjade hejvillt. Jag minns att jag tänkte att om jag överlever den här kvällen hel så ska jag tillåta mig att vara stolt imorgon. Jag klarade det (!) men känner mig inte alls stolt och nöjd. Det enda jag är tacksam för är att gårkvällen är över och att jag fick professionell hjälp från rättspsyk.

Allt är inte okej nu, vilket säkerligen beror på den dåliga sömnen. Och det får vara så i ett par dagar, men inte mer. Det kan vara en bra idé att ta medicinen som jag ska också.

Inte okej - men fullkomligt levande. 

Krampanfall

Nu har det gått en månad sedan kag hade mitt senaste krampanfall.

Det började i matsalen på psyk. Jag gick för att hämta min matbricka, men ramlade istället med brickan på golvet. Dessutom krampade jag. Enligt personal var jag inte vid medvetande på ca 5 minuter. Jourläkaren kom och jag fick åka till sjukhuset och sova på en avdelning. Till sjukhuset fick jag återvända många gånger eftersom krampanfallen inte upphörde. Vid ett tillfälle svimmade jag med ett glas i handen och skar mig eftersom jag landade på glaset när jag föll. 

Alla tänkbara undersökningar gjordes. Man misstänkte epilepsi men kunde snart konstatera att det inte var det.

Väl tillbaka på psyk skulle jag och en medpatient gå till affären. På väg tillbaka föll jag ihop mitt i bilvägen. Människor samlades och ambulans kom och hämtade mig. Fick ligga på akuten i 16 timmar innan jag fick vård. Efter det bestämde jag mig för att inte söka för krampanfallen igen. 

Nedstämd

Mår inte helt okej ikväll, så efter ett varmt bad bäddar jag ner mig framför teven med popcornskålen i högsta hugg.

Jag vet knappt varför jag mår dåligt mer än att jag oroar mig för den ekonomiska biten. Det kanske är skäl nog.

Det viktigaste just nu är att låta känslan vara där - utan att agera på den. Att tillåta mig få känna som jag gör och bara vara ikväll. Inte gå emot känslan såvida den inte orsakar impulser som kan leda till skada.

Om en liten stund kommer nattpatrullen hit, och sen fortsätter jag min kväll nerbäddad.

Sov gott vänner!

Lyckan ler mot mig igen


Motivation

Då var maten inhandlad, ock skafferiet slipper eka tomt. Jag vet inte om varorna var supernyttiga men man kan nog koka ihop något vettigt av det. 

Gymkortet har inte kommit än, men jag väntar med spänning.

Häromdagen köpte jag en jacka i för liten storlek, med motivationen att jag snart ska kunna knäppa den. Jag i ett nötskal.

Natten är här men jag är pigg och alert. Det vore bra om jag kunde använda mig av den vakna tiden eftersom jag vet att jag är trött imorgon igen. Ständigt trött.

Sov sött. ♥️

Fit for fight

Har varit superslarvig med kosten de senaste dagarna. Intaget har varit både alkohol och läsk OCH andra onyttigheter. Inte en bra början på mitt nya och hälsosammare liv. Men till veckan får jag förhoppningsvis mitt gymkort från försäkringskassan och så ska jag dessutom inhandla nyttigheter att fylla skafferiet med. Viktväktarna börjar på måndag också. 

Hur gör ni för att hålla er i form, vänner?

Det ytliga välbehaget

Det har varit ett par störtsköna dagar som passerat. Ego fullt ut. Naglarna är gjorda. Håret ligger som det ska. En piercing är på plats, och läpparna är välfyllda av låtsas-serum.

Allt ovan är ytligheter, men ack vad mycket roligare allt känns.




                               ♥️

Dag 2

Dag 2 är här och jag har promenerat klart för dagen och inte köpt läsk - done and done.

Dag 1

Första dagen på mitt nya liv har gått av stapeln. Och nu när dagen är över vill jag passa på att njuta en stund över att ha tagit mig förbi dagens milstolpar, som knappt kan kallas just det, då jag gjorde nytta med rent nöje.

imorgon innan det är dags för arbetspraktiken har jag ett viktigt samtal att ringa - till viktväktatna. Jag vill så så gärna gå ner de kilona i vikt som jag gått upp av medicinerna. Sedan jag blev inlagd senast så har kilona rasat in och tårarna rinner när jag ser gamla bilder på mig själv då jag var smal. I hela mitt liv har jag mått dåligt över min låga vikt eftersom jag blev kallad anorektiket trots att jag åt hälsosamt. Det var bara sån jag var. Ironiskt att sitta här idag och tråna efter sin gamla kropp.

Nog om det. Mina mål de kommande dagarna:
1. Gå minst 45 minuters promenad om dagen.
2. Gå till sjukhuset istället för buss.
3. Inte köpa mer läsk.

Gott nytt år

Nytt år - nya tag.

STEGVIST

OM LIVET MED IPS OCH OM VÄGEN UR DEN.

RSS 2.0