Stegvist

Om livet med psykisk ohälsa och om vägen igenom den.

Hallelujah

Nu, efter en helg som inte kunnat vara lugnare, så känns det lite bättre i kropp och knopp. Somnade väldigt tidigt igår kväll och vaknade relativt utvilad på morgonen, eller ja, kanske det kallas för förmiddag.

Dagen har bestått av bland annat terapi och medicinhämtning samt ett besök på psykjouren, då det är där min läkare håller till under sommaren. Jag har den senaste tiden lyckats förhandla mig till det nästintill omöjliga eftersom det aldrig tidigare varit möjligt att övertala läkaren på rättspsyk om att jag verkligen är i behov av någon starkare sömnmedicin än propavan, något tilläggspreparat som hjälper mig att somna in på kvällarna. Och för tredje gången på kort tid har läkaren tagit mig på allvar och ordinerade några st Zopiklon åt mig. HALLELUJAH!

Issues

Efter två intensiva besök hos släkten på kort tid känner jag mig nu helt slut som människa. Jag har försökt ge dem en chans, men sanningen är den att de varit sig lik i alla år. Men de är ändå mina släktingar och var värda en chans. Kanske går det an om jag portionerar ut besöken hos dem i små, små doser istället. Blir bara lite naivt besviken över att jag inte har någon familj att dela glädje och sorg med. Inte konstigt egentligen att instutioner blev mitt substitut och enda trygghet.

Men är nu gladeligen hemma i tystnad och lugn och ro. Nu rår jag om mig själv och försöker återhämta mig så gott det går. Tyvärr är inte bara min visit hos släkten min enda besvikelse. Nej, i snart en veckas tid har jag fått stålsätta mig inför långa samtal med olika företag efter att min "familj" försatt mig i en otroligt svår ekonomisk situation. Har varit på tok för ledsen för att kunna dela med mig av det här på bloggen, vilket kanske ändå hade hjälpt lite. Men jag vill ju helst inte dela med mig för mycket av min dysfunktionella relation med närstående, fastän det kanske får någon annan att känna igen sig, och kanske även känna sig mindre ensam om sin situation?

Kämpa!

♦ Framsteg och bakslag, ♦ Med- och motgångar Handlederblogspotcom, Lina Ljungdahl Permalink0
Idag går mina tankar till bloggaren Lina vars blogg jag läst under en väldigt lång tid.
 
Du kämpar än en gång för ditt liv, och precis som förra gången så kommer du att överleva. Du är en tapper kämpe, och himlen får vänta på dig ett tag till.
Till top