STEGVIST

OM LIVET MED PSYKISK OHÄLSA OCH OM VÄGEN UR DEN.

Vägen tillbaka

Och det var en evighet sedan jag satt med datorn framför mig och knappade in ett nytt blogginlägg. Men nu så tar jag mig tiden, för tid är allt jag har just nu.
 
De senaste veckorna har bestått av intoxer och andra självskador. Sjukhusvistelser och psykinläggningar. Mina blogginlägg har varit korta för att jag har haft fullt upp med att överleva.
 
Jag ligger på isoleringen på rättpsyk och de senaste dagarna har övervakningen minskat drastiskt. Jag har till och med varit ute och fått frisk luft.
Jag har även fått en ny antidepressiv medicin och hoppas att den ska fylla på min energi. Jag har stora förhoppningar. Jag saknar att må bra!
 
Jag hoppas och vill tro att jag finner någon slags ro i mig själv och ska slippa suicidförsök och annat dumt för kroppen. Jag hoppas och vill tro att det finns en ljusning där bortom allt kaos. Jag hoppas och vill tro att jag kommer att hitta viljan och styrkan till att börja leva igen.
 
Jag måste klara det här. Jag bara måste.
 
Må gott, vänner.

Rättspsyk och extravak



Jag orkar inte andas.
Till top