Bakning på arbetsterapin!

Full fart

Ännu en kväll då jag tackar nej till besök av nattpatrullen. Jag vill vara för mig själv och bara mysa ner mig framför teven.

Har fått mycket gjort idag. Var på en akut tid på sjukhuset under förmiddagen och mötte därefter en vän på stan. Efter det gick jag på stan igen och sedan åkte jag och handlade mat. 

Yes. Då har jag gjort mitt för dagen. Stupade med 4 kassar på vägen hem. Men AJ! Men en väldigt omtänksam man tog hand om mig och mina krossade varor.

Men trots skrapsår och blödande händer så gick jag ner på stan igen. Ville bara vara ute och inte ligga hemma i sängen och slöa.

Nu hoppas jag på en god natts sömn för en gångs skull eftersom jag sovit ohyggligt dåligt den senaste tiden.

Sov gott!

Äntligen storhandling!

I

Hemmamys

Fortsätter med pyssel i garderoben!

slött här hemma idag.

Att andas ut.

På bussen efter 2 möten och ett par telefonsamtal. Idag är en bra dag. Alla pusselbitar börjar falla på plats och för det är jag överlycklig. Från och med nästa helg kan jag förhoppningsvis sova gott om natten.

Min garderob


Bara ä l s k a r hur min garderob blev efter lite pyssel med den idag! Saknas bara en till spotlight och sedan är den nästintill komplett.

Nöjd

Uppe med tuppen idag. Kl 06 närmare sagt. 3 timmar senare så är hemmet skinande rent och tvätten klar.

Nu får vi se var Söndagen bär. Känner för att vara hemma och slöa och förbereda morgondagens inplanerade möten och så får det bli!

En nöjd Jenny med kanske inte lika nöjda grannar.

Ny metod

Jag är fortfarande hemma i min mysiga "lilla" lya. Ja, för än kallar jag det för mitt hem och hoppas att det så ska förbli. Det ser lite ljusare ut och det finns hopp om att få behålla min lägenhet. Men än vågar jag inte hoppas. Jag är för rädd för att det skulle få mig att falla om besvikelsen blir för stor. Än känner jag mig inte trygg. Jag är rädd - så rädd att förlora min enda trygghet och stabila punkt i mitt liv.

Det är nu 1 vecka och 1 dag sedan jag var inlagd. Men det känns som år och dar sedan eftersom det har hänt så mycket den senaste veckan. Jag vill inte heller dit. Inte ens i de svåraste stunderna. Jag har dock varit på jouren för att få mer lugnande och ytterligare en sömnmedicin. En stark men tillfällig för att stabilisera oron och sömnen.

Den som orsakat den här röran har jag anmält för bedrägeri, men med gott samvete eftersom denne inte hade rent mjöl i påsen och saknade en moralisk kompass. Jag ångrar mig inte och är inte orolig för konsekvenserna. Nu har jag gjort mitt och jag kan sova "gott" om natten.

För en gångs skull försöker jag se till mitt eget välbefinnande och prioritera det först och främst. Att finnas där för någon annan får bli min andra. Jag vill prova något nytt och bryta mitt eget mönster. Det är värt att prova för att se var det leder och om jag kommer att må bättre av det.


Må väl! ♡

Hemlös?

Jag är så ledsen. Ledsen för vad jag låtit någon annan som betydde mycket orsaka så mycket skada i mitt liv. Jag känner skam. Skam för att jag lät det hända.

Om ett litet tag står jag på bar backe. Utan ett hem att finna trygghet i. Jag blir illamående av blotta tanken.

Hur fan kunde jag vara så naiv?

Jag har inte ens stöd av min egen familj.

Fick sömn mediciner av psykjouren idag. Men problemet kvarstår när jag vaknar.

Jag vill inte mer nu. Jag är på botten och skrapar.

Nattpatrullen

Ikväll börjar nattpatrullen komma hem hit igen, men jag kan knappt hålla ögonen öppna. Jag vill bara ha det överstökat så att jag får gå och sova. Jag vet inte om det är värt att börja ha det så igen. Jag behöver all sömn jag kan få.

Att axla någon annans mående

Jag insåg en sak precis. Att j ä k l a r vad svårt det är att bära någon annans mående på mina axlar. Och nu insåg jag precis att det är vad jag gjort hela livet. Då är det kanske inte så konstigt att mitt mående också svänger.

Tänkvärt och definitivt värt att ta upp på terapin imorgon.

Livet

För just här och nu andas jag livsglädje.

Alkohol inom rimliga gränser

Klockan slår snart 06:00 och jag är vaken och alert trots att jag har varit vaken i ett dygn. Alkohol i två dagar har jag sällan klarat, men å vad den här helgen har varit värd det.

Nu kan vi verkligen säga att vi har firat min utskrivning, jag och min nyfunna vän.

Utskriven

För idag är det dags för hemgång och ingen är lyckligare än mig!

Nåväl

Det känns bra inte bra i kroppen alls. Kräkningar och svimning.  Jag med flera tror det beror på Cisordinolen men läkaren vägrar skriva ut annat.

Känner mig trött och låg. Sover i princip hela dagarna.

Nåväl..

När tålamodet tryter

Hur ska jag styra upp det här mån tro? Är verkligen inne på min sista vers..

Nya regler för kommande vård

Kan nu meddela att jag inte längre tillhör rättspsykiatrin!

Utskrivning sker tidigast på onsdag då jag och en kurator ska på ett möte som kommer att vara avgörande för min del. Jag vill ju behålla mitt hem mer än något annat!

Får Cisordinol som ångestdämpande och som tilläggs medicin till natten. Jag blir hemskt väck av den på dagarna men hoppas att det avtar successivt.

Nu vill jag göra mig mentalt förberedd på att komma hem. Att trivas med tanken på att vara själv och att det inte ska bli något negativt.

Några tårar

Idag har varit en mindre bra dag. Sov till eftermiddagen och hade ångest och kräkningar på kvällen. Det och någrs tårar.

Hoppas på mer kraft imorgon när vi har öopenvårdsplanering  då vi ska komma fram till om jag ska tillhöra rättspsyk eller inte.

En ljusare dag

Jag har tagit min medicin och sovit i princip hela två dygn. Nu känner jag mig piggare och ät redo att ta nya tag. Jag vet aldrig hur morgondagen ser ut, men just här och nu känns det lite mindre tungt.

Nu är det dags för nattmedicin och att ännu en natt krypa ner bland landstingets filtar, och hoppas på en ljus morgondag.

/J

En kaotisk tillvaro

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag mår bra eller att det går bättre för mig nu.

Sanningen är dock lite mer annorlunda. Jag är på psyk med LPT, sovit på isoleringen, precis blivit av med mitt extravak, och blev släppt ur bältet för två timmar sedan.

Hemmet är jag på god väg att mista, på någon annans ansvar. Så det tackar jag för ..

Finner inga fler ord än så.

/J

sanslöst

Ja, men vad bra. Då har man snart inget hem kvar då. Mitt hem, min trygghet, mitt allt.

Tack för den.

misslyckad som få

Dagens sammanfattning:
Ambulans till akuten
Hot om LPT av läkaren
Suicidtankar och planer
Inläggning med tillsyn
Haldoinjektioner
Migrän
Kräk
Biverkningar av utsatt medicin
Insättning av medicinen

M i s s l y c k a d som få.

Tårar

Jag saknar mina vänner, SÅ mycket. Jag är så l e d s på att mitt mående styr mitt liv, mina val, mina dagar, min umgängeskrets, ja, ALLT!

Vill så gärna ha mitt gamla liv tillbaka. Vill bli mig själv igen.

Nöjder

Jag klarade av ett gympass på kvällen och, ja, fy fasiken vad stolt jag är. På vågen syns det knappt, men måttbandet visar något helt annat!

Biverkningar

Kunde inte sova inatt och hade grymma suicidtankar. Somnade på morgonen och sov i 14 timmar och känner mig som en helt ny människa nu. En trött sådan men ändock.

Ringde till psykjouren i går kväll för rådgivning och bestämde mig efter många om och men att börja ta medicinen igen eftersom det gav sådana kraftiga biverkningar. Åtminstone fram till läkarsamtalet då vi kan börja trappa ner dem ordentligt.

Bara, bläää.

Jag känner mig väldigt låg, men hoppas det beror på min drastiska utsättning av medicin. Jag är illamående, yrslig och orkeslös. Vill vara glad och pigg och nöjd, men kräks och sover istället. Drömmer vidriga instutionsdrömmar och sover inte bra alls då.

Om det fortsätter av här så måste jag nog börja ta min medicin igen och det vill jag icke!

Glad påsk!

matlagningskurs

STEGVIST

OM LIVET MED IPS OCH OM VÄGEN UR DEN.

RSS 2.0