Intox - järnvägen - polis - blåljus - akuten

psykdags

Ynklig


PTSD

Sömnlös natt.
Fruktansvärda minnesbilder som tränger sig på.
Vill blunda men de jagar mig i mörkret. Vill glömma, låtsas som om det aldrig hänt. Vill le fast jag gråter konstant.


Trauma

Det är natt och nedsläckt i hela korridorerna. Och här ligger jag, snurrig i huvudet av de två haldol injektionerna och de övriga lugnande de gett mig för att jag ska stå ut med minnesbilderna från gårdagen

Räddningsstyrkan var där. Poliser, ambulanser och brandkåren.
Alla höll för sina händer.
- Skulle hon hoppa nu?
Ett Kristeam som försökte hindra mig från att falla. Brandkåren fäller ut en madrass som ska lindra skaderna om jag faller de 6 våningarna ner.

-- kvinnan är i säkerhet anropar polisen i sin radio han bar på axeln.
poliskvinnan som hade komminucerat med  mig under hela händelseförloppet sprang upp och vi kramades hårt och länge där på golvet.

Nu var det inte polisens uppgift som behövdes längre och istället tog ambulansen vid.
- Allvarligt suicidförsök. Kod Röd.

Koma.
Uppvaknande
Skräck och panik. Andas i syrgasmask.
- Hej Jenny, du har varit med om en olycka, och nu är du hos oss på IVA.

A good day

Födelsedagen har hittills varit lugn och fin med frukost på sängen, sång och lmiddag. Nu blir det lite vila så får vi se sen var kvällen bär. Eftersom det är tisdag blir det inte många knop. Men om 4 dagar reser jag och min bästa vän till Barcelona. Det går inte att beskriiva hur mycket jag ser fram emot det.

STEGVIST

OM LIVET MED IPS OCH OM VÄGEN UR DEN.

RSS 2.0