Minnen



Det är så mycket tankar som far fram i huvudet. Samtidigt känns allt tomt, så tomt.

Det jag gjorde mot mig själv i förrgår adderar bara mitt posttraumatiska stressyndrom ytterligera.

Ser åtminstone fram emot natten då jag får börja ta min medicin till kvällen och förhoppningsvis sova ett par timmar.

Den nya antidepressiva medicinen ska höjas till maxdos och jag hoppas hoppas hoppas att det gör någon skillnad.

Jag mår inte bra. Jag mår verkligen inte bra.

Fasen också

Suicidförsök och rullstol och inlagd på psyk.

Det känns lite jobbigt just nu. Men tack vare en anställd på psykjouren så känns det lite mer hoppfullt.

Jag vill klara mig. Jag bara måste det.

En levande mardröm

Kände för en myskväll och så får det bli. Kvällen är knappt här än, men jag är ren, naglarna är målade, håret är tonat, fönat och plattat. Rena sängkläder och ingen disk. Ja, nu fattas det bara att få sig något i magen att äta.

Ångesten kommer och går. Stundvis står jag inte ut, men efter lite uthållighet och distraktion så ger den med sig. Men tankarna skrämmer mig och jag gör mig mentalt förberedd på att åka in till jouren istället för att gå samma väg som alltid tidigare. Dock skrämmer tanken på inläggning mig. Jag drömde till och med en mardröm om att jag var inlagd på psyk, och försökte ta mig hem. När jag väl vaknar så är det otroligt svårt att inse var man befinner sig för att sedan komma till ro.

Heartbroken

Känns sisådär att få sitt hjärta krossat mitt upp i allt. Men jag vågade, och för det är jag stolt över mig själv.

Migrän

På hemmaplan igen. Trodde det skulle kännas konstigt att komma hem men icke. Kvällen har varit lugn och mysig. Ja, om man bortser ifrån migränen då. Japp, det är en sån period nu, med migrän varje dag. Men jag ska nog överleva ändå.

Nu vill jag helst bara sova - djupt och länge!

Sov sött.

Att vakna upp

Bestämde mig för att vara kvar hos mormor och morfar en dag till. Når jag är hemma så ser jag ingen mening med att vakna, att kliva upp om dagarna, trots att jag har möten och andra måsten.

Jag har svårt att se en ljusning - en värdig vardag. Det finns liksom ingenting som får mig att bli det minsta motiverad.

Det jag saknar är att känna mig nöjd för dagen när jag uträttat saker och ting. Men det jag saknar mest är att känna mening när väckarklockan ringer och det är dags för en ny dag.

Jag vill så gärna må bättre nu, det har gått alldeles för lång tid sedan sist. Jag begär inte en sprudlande Jenny - bara en någorlunda nöjd.

Mormor och morfar

Kryper ner mig i mormor och morfars soffa med kubb och ett glas mjölk. Jag känner att det var ett klokt beslut att åka upp och hälsa på dem. Bli ompysslad och iproppad mat av alla dess sorter.

Det är tungt nu, det går inte att komma ifrån. Men jag ska göra mitt bästa för att bryta denna onda cirkel. Jag kommer inte att orka annars.

Hopplös


Självmordsförsök

Jag såg min bästa vän hänga där. Jag höll upp henne i benen. Hur får man bort en sådan bild ur huvudet? Det går inte att förtränga eller att blunda bort.

Hennes andning var ansträngd och hes och hennes ögon stängda. Hur återhämtar man sig från det? Dessa ljud försvinner inte trots att man håller händerna hårt för öronen.

Note to myself

I wish I could save you, J.

Vänskap

You are not alone,
For i am here for you
Though we are far away,
I am here to stay.

Fy..

Tröttsamt. Trist. Tråkigt. Grått. Alldagligt.

Ångesten är stark numera. Men jag hoppas innerligt på förändring.

Inläggning på allmänpsykiatriska


Update

Det känns som evigheter sedan mitt senaste blogginlägg. Vardagen är lite upp och ned.

Har hunnit med att vara inlagd på sjukhus för en kraftig infektion, haft katteter en vecka, kräkts varenda dag och missat alla inbokade möten.

Har även en sambo i form av min bästa vän och hennes hund, men ikväll åkte hon iväg med ambulans till sjukhuset och där lär hon bli kvar. Hennes sjukdom ställer till det för henne. Det är lätt att glömma, att förneka att hon är sjuk och inte klarar av sådant hon tidigare gjort.

Jag som är lite av en enstöring känner faktiskt av tomheten här hemma och hoppas att min vän är hemma snart igen.

Avtryck

Det är rätt upp och ned just nu.
Återkommer.

Hoppas ni mår väl vänner!

STEGVIST

OM LIVET MED IPS OCH OM VÄGEN UR DEN.

RSS 2.0