stegvist

För idag mår jag bra . Och med den ena foten framför den andra så staplar jag mig framåt, steg för steg.

En ständig kamp för livet

.. Men hem blev det inte. Efter vistelsen på sjukhuset så blev jag inlagd på den allmännpsykiatriska vårdavdelningen, tungt medicinerad med bland annat Haldoinjektioner. Bältades för första gången på över ett års tid. Hamnade på Rättspsyk med ständig övervakning.

Nu är jag hemma igen efter många om och men; och mår hövligt.

Det är en ständig kamp, men i ljusare stunder så finns hoppet där 

MIVA/HIA

Och så vände det. Istället ligger jag nu på MIVA/HIA sedan ett par dagar tillbaka efter en intox. Personalen här är fantastiska,  helt underbara.

Idag får jag åka hem, och det känns bra att min bästa vän tar emot mig.

Jag har inget minne av vad som hände, och visst är det skrämmande. Men samtidigt så slipper jag å andra sidan ytterligare minnesbilder att bearbeta.

Här och nu

Jag vet inte hur morgondagen ser ut eller blir. Men just ikväll - just här och nu, så känns livet helt okej.

livet ut

Det går långt mellan uppdateringarna just nu, men jag känner mig tom på ord.

Jag är fortfarande på hemmaplan och mår efter omständigheterna bra. Med det sagt så är det inte alltid så lätt. Men jag lever och andas, även om det stundvis känns som om luften går ur mig.

Det är minnesbilderna som är svårast att hantera och det river liksom i hjärtat på mig av ångest. Tankarna på balkongen, på järnvägen och tåget och förarens tankar och känslor, på polisen, sjukhuset, senaste intoxen, och allt det medför.

Men även jag måste gå vidare och försöka att ta itu med tillvaron. Jag har börjat med arbetsgruppen igen, går kvar i terapin, tränar och äter hälsosamt.

Ja, livet går vidare helt enkelt men ibland när minnesbilderna är som starkast så fungerar jag inte emotionellt, och det kanske jag får leva med; livet ut? Men det är hur jag hanterar det som väger tyngst.

Må väl.

Bortskämd

Har blivit alldeles bortskämd idag, med att ha fått fransk manikyr och pedikyr, håret färgat, och ögonbrynen gjorda. Känner mig så ompysslad och nöjd.

En bortskämd Jenny säger god natt!
Sov så sött!

Inte bra - men OK.

Det har gått en liten tid sedan den senaste händelsen och jag börjar sakta sakta att återhämta mig.

Polisen stoppade mig för en tid sedan när jag var på väg hem från sjukhuset för att fråga hur det var med mig, och hur skamset det än kändes att de kände igen mig, så var omtanken fin.

Jag är på hemmaplan och för det mesta känns det ok. Inte bra - men ok. Just nu försöker jag att ta en stund i taget och bara vara. Just ikväll det tryggt att min bästa vän och jag sover skavfötters och att hon är hemma från sjukhuset igen.

...

Känner mig inte på topp , men jag är nöjer över det fina vädret .

STEGVIST

OM LIVET MED IPS OCH OM VÄGEN UR DEN.

RSS 2.0