Min blogg

Det känns som om jag inte längre skriver eftertänksamt och inlevelserika inlägg, vilket får mig att tvivla på huruvida jag ska driva en blogg eller inte. När jag startade denna blogg år 2009 så genomsyrade mina inlägg hopp, och längtan efter någonting bättre. Men nu, ja nu handlar det bara om dagens status och aldrig mer än så.

Ändock vill jag ha min blogg kvar och få skriva av mig och dela med mig av mina bättre eller mindre bra dagar. Jag känner mig lite rådvill. Men kommer alltid att värdesätta vad den här bloggen har medfört och fortfarande medför.

Ibland så har det hunnit hända så mycket emellan uppdateringarna att det känns för överväldigande att skriva ner allt - därav korta fraser och fåordiga inlägg.

Emellanåt medför även mina inlägg en rädsla - för att påverka och influera andra med liknande problematik negativt. Självklart är det inte vad jag vill uppnå. Jag vill upplysa om hur livet med psykisk ohälsa kan se ut - och även bara skriva av mig, kort och gott!

Må väl vänner!

HIA

Så bra gick det efter utskrivningen..

Otursamt

Det är inte min mest tursamma dag idag. Men det känns bättre nu när jag fått lite gjort på hemmaplan samt ringt ett viktigt samtal.

Jag känner mig lite lynnig och ångestladdad och har varit det i två dagar, men ändå bestämt mig för att inte sova på avdelningen eftersom jag trots det ändå känt att jag klarat av att sova hemma.

- Vaknade av att jag ramlade ur sängen och stötte till nattuksbordet där det stod en kopp choklad på. I nästa stund stod jag och rengjorde väggar, möbler och golv.

- Spillde ut toalett vatten över hela badrumsgolv.

- Min telefon sprack.

And so on.

Otursdag var det..

Endometrios

Jag försöker acceptera att jag troligtvis inte kan få biologiska barn i framtiden. Det värker i mitt hjärta av blotta tanken.

Äntligen ♡

För att nattpermissionen gick över all förväntan. Nu är väskorna packade och jag är redo för ännu en nattpermission!

Vid gott mod

Känner mig inte på topp idag även om dagen varit helt ok om man bortser från diverse omständigheter.

Känner mig ändå vid gott mod och kan förhoppningsvis sova lika bra som jag fått göra en veckas tid.vilet jag är ordentligt tacksam för.

Vaket är borta, likaså tillsynen. Har dock LPT kvar. Men fått vara ute och alert och vid gott mod. Om ett par dagar får jag nattpermisskon viket skrämmer skita ur mig. Men det ska nog gå bra det hoppas jag.

Sov gott vänner.

Värme

"Jag är stolt över dig" blev dagens höjdpunkt.

Update

Oj oj, vilken resa det varit. En lång och kämpig en med många tårar och frustration.

Jag har varit inlagd en tid nu - med LPT och ständig övervakning. Det har jag än.

Nu fungerar min telefon igen och jag kan äntligen nå omvärlde. Det är läskigt hur isolerad man känner sig utan sin telefon.

Nu är det frukost och sedan en ny dag.

Tumult

Ja, vad finns det att säga? De negativa tankarna eskalerade och min enda tänkbara utväg blev ett faktum.

Så ambulans till akuten där jag sedan blev handfängslad. Sedan vaknade jag upp på en vårdavdelning. Nu befinner jag mig på psyk med LPT och är ständig övervakad.

Vi får se var det bär av efter läkarsamtalet imorgon. Fick jag välja så drar jag mig hemåt.

Hat

Jag vet inte vad som är så hemskt med mig att inte ens min familj vill mig väl...

Däremot vet jag att jag inte längre känner kärlek till dem. För hur skulle jag när de behandlar mig så illa?

För ja, så långt har det gått.

Helgen

Det har varit en mysig söndag som har bjudit på mycket sömn och avkoppling. Jag tror att jag tar igen all sömn nu tack vare den nygamla medicinen.

Snart är det äntligen veckodag igen. Jag är inte så förtjust i helgdagar sedan jag hamnade inom psykiatrin eftersom alla är lediga då.

Helgen har ändå varit helt okej. I fredags var jag hos en vän på middag och igår var vi ute på äventyr.

Hoppas veckan fortsätter i samma anda.

Lugnande

Det gick bra på psykjouren i fredags. Jag var ju bara där för att få lugnande medicin att sova på.
Jag var där i 4 timmar och satt och skrattade åt en film medan personalen hade fullt upp. När jag fått prata med en läkare så kunde jag snart därefter åka hem.

Psykjouren

STEGVIST

OM LIVET MED IPS OCH OM VÄGEN UR DEN.

RSS 2.0