Så inte värt det

Dagen började tidigt, och jag var på bra humör. Klev upp och kröp upp soffan istället. Men efter någon timme när jag vilade så fick jag en redig ångest. Så, jag bestämde mig för att ta lugnande. Sedan sov jag hela dagen, och nu känner jag mig riktigt dålig kroppsligt. Alltså var det verkligen inte värt det. Jag kan inte ens ta mig till jouren för att hämta kvälls- och morgon medicinen.

Usch..

Heminredning

De senaste dagarna har jag och min vän spenderat på att inreda min lägenhet. Vi har möblerat, målat, och målat mer. Jag är super nöjd och trivs i mitt nygamla hem!

Kontaktperson

Det senaste så har jag spenderat en hel del tid på psykjouren. Inte med inläggning på tapeten, nej nej. Bara för medicinering och rådgivning. Det har oftast hjälpt mig mer än en inläggning. För istället kan jag då åka hem med en varm känsla i hjärtat och en känsla av trygghet och lugn.

Via jouren så har jag fått lära känna en otroligt varm och fin människa som arbetar där. När det känns olustigt och svajigt så vet jag nu var jag kan vända mig för att få tröst och finna någon slags stabilitet som trots allt finns där inom mig någonstans. Jag behöver bara stöd och hjälp att hitta den. På det sättet har både jag och vården sparat mycket tid och resurser, och för min del, trauman. Allt tack vare att jag nu kan vända mig till jouren då jag vet att det finns någon i personalen att förlita mig på och som alltid lyckas få mig på bättre tankar.

Denna fina person har nu föreslagit att bli min kontaktperson. Någon att hitta på vardagliga aktiviteter med, och prata med som vän. Jag blev så förvånad och samtidigt så glad över det att jag nästan skuttade jämfota därifrån. Jag är så tacksam för att någon jag bryr mig om, faktiskt bryr sig om mig med och tar sig tiden att komma fram till en sån här bra idė. Tänk vad bra det här skulle kunna bli!

Fina minnen

Sedan förra fredagen har dagarna bara seglat förbi. Efter besöket i Hälsingland så fortsatte dagarna i vad som kändes som en väldans fart. Inte mig emot, men om jag kunde få tillbaka dessa fina dagar eller skapa lika fina minnen, så gärna för mig!

Den här veckan har jag spenderat med min vän. Vi har suttit ihop som lim men ändå gjort våra egna saker. Nu var det mys och pyssel hemma hos mig. Tidigare dagar har jag sovit där.

Måendet har gått upp och ned ganska frekvent den här veckan. Så snart jag blivit trött så här jag känt hur min ångest och nedstämdhet har krupit fram. Men efter lite vila så här det avtagit. Det har varit påfrestande att humöret har pendlat så, men det är ju ingen överraskning för mig att jag påverkas av mina sömnrutimer.

Nu ligger min vän och snarkar högt bredvid och lockar mig till sömn också. Men först - öronproppar!

Tabletter

På söndagskvällen när jag kommit hem så insåg jag att det låg kvarglömda mediciner i hela väskan. Men trots det så kände jag mig trygg och inte det minsta svag inför dessa. Men, jag vill inte ta risken för återfall. Så jag hällde ut alla och lät dem dränkas av vatten tills de inte längre existerade. Känslan var bra och jag ångrar mig inte det minsta. Jag ska ju växa ur mitt beteendemönster och går verkligen in för att hålla mig själv i schack. Jag vill ju det här så mycket. Jag har tagit ytterliggare ett steg i vägen tillbaka till friskheten. Det är många kvar, men stegvis tar jag kampen mot ett friskare liv.

Rädsla

Nu är jag efter en fantastisk helg återigen på hemmaplan. Det kändes konstigt i bilen på väg hem inför tanken på omställningen det skulle innebära att jag blev ensam igen. Men så fort jag klev innanför tröskeln hemma så kändes det så naturligt och min tidigare rädsla var puts väck.

Jag har haft en mysig söndag för mig själv, och nu är jag redo för veckans bravader med lite mer fart.

Välbehövligt

Har haft en alldeles u n d e r b a r helg hos mina jämngamla kusiner i Hälsingland! Galna vinlvällar präglade av skratt och sång. Filmkvällar med skräpmat och djupa samtal. Å, vad jag är glad att jag åkte dit. Det var SÅ välbehövligt och jag har mått så bra och vi har haft det så mysigt. Tror att vi alla hade det bra och att vi snart måste göra om det!

vägen tillbaka

Å, vad härligt det känns att ha saker inplanerade. Som jag ser framemot helgen och veckan. Ska få spendera tid med dem jag tycker om och har roligt med. Dessutom ska det bli skönt att lämna staden i några dagar.

Gårkvällen spenderades på jouren för att få lugnande. Men idag mår jag bättre och har inte ens behövt några.

Om en stund kommer nattpatrullen hit, och sedan blir det till att krypa till kojs eftersom jag har ett möte imorgon bitti. Och efter arbetsterapin så blir jag hämtad och åker iväg.

Överlevnad

Det har gått en liten tid sedan sist nu, och vägen tillbaka är och har varit snårig och lång. Att jag ens lever är i sig overkligt. Men ja, här är jag igen, med ännu ett traumatiskt minne att ta itu med.

Jag lever och jag lär. Jag lär mig saker varenda dag som gör att jag ska just - överleva.

Överleva hjärtesorg, hårda ord och bad- hair-days, men också känna livsglädje, sann vänskap och varma ord

Jag lär mig fortfarande, varenda dag, med vartenda andetag.

En trygg tillvaro

En kväll med en god vän, tevespel och mjölkdrinkar, gjorde min tillvaro lyckad. Vilken tur att jag gick emot känslan av att vilja isolera mig själv och istället åka hit.

Det är jäkligt tufft nu efter helgen eftersom jag mått så dåligt. Men inatt sover jag hos min vän och det känns tryggt. Jag vill sällan sova någon annanstans eftersom jag känner mig orolig då. Men jag har funnit ett slags lugn här ändå.

Sov gott, vänner.

.

För ikväll känns det bättre.

skrämmande

Det har varit två tuffa dagar fylld av längtan, tomhet och ångest. Min lillebror och hans familj hälsade på mig över en natt, och det var underbart. Men sen slog ensamheten till och det kändes bara så tomt att jag faktiskt grät en sväng.

Sömnen är väldigt knasig och det böjar kännas nu. Krafterna räcker inte till.

Inatt var det så illa att jag tvingade mig själv att ringa till jouren för att få medicinråd och stöttning. Jag var riktigt illa ute och det skrämmer mig att jag fortfarande kan få dessa tankar.

Men det som gäller nu är att ta hand om mig själv på riktigt. Vila, få mat i magen, andas in frisk luft och be om hjälp när det krisar.

Aldrig igen..

Min nya vardag

Dagarna går och jag har ingen aning om när jag officiellt blev utskriven. Jag försöker ta det som det kommer och det verkar fungera för nu.

Jag är sällan ensam numera. Men det är inte för att jag inte vill, utan snarare för att prova något nytt och gå tvärtemot känslan. Jag har ju en tendens att isolera mig då jag föredrar det. Men då och då har jag lite egentid och älskar det!

Jag mår ganska bra, om man bortser från nedstämdhet och ångest som har utlösts av diverse situationer. Förutom det är grundstämningen ganska stabil.

Intervallet mellan mina injektioner kommer att glesa ut och dosen ska minska. Jag ser framemot ett resultat eftersom jag mår jätte dåligt av att se hur mycket jag sväller upp av neuroleptika.

Nu är det tvättid, alltid något på gång!

Må väl!

Lights

Höst

Mysfaktorn är hög. Jag njuter av hösten. Tända ljus, egentid, pyssla i mitt lilla näste. Ja, det kan inte bli så mycket bättre än så.

STEGVIST

OM LIVET MED IPS OCH OM VÄGEN UR DEN.

RSS 2.0