Stegvist

Om livet med psykisk ohälsa och om vägen igenom den.

Bästa vän och värsta fiende

Permalink0
Hej då, min bästa vän och värsta fiende.

-


Hade lagt upp en suddig bild på mina tabletter (som jag valde att knäppa som ett symboliskt tecken på att Gå Vidare!) som jag DOCK valde att ta bort då det kan vara triggande och provocerande för andra i liknande situation fastän mitt syfte var att uppmuntra andra att göra detsamma.

Ångest

Permalink0
Efter ett par dagar under vård på allmänpsyk, mitt (tragiskt nog) andra hem, så känner jag mig ambivalent inför morgondagen då vi ska diskutera utskrivning. Borde jag åka hem? Bör jag stanna en dag till? Hur, när, var, varför.

Ångesten har drämt till mig hårt de senaste dagarna. En annan slags ångest än den som de senaste omständigheterna har orsakat. Den är kraftfull, ombarmhärtig, och nästintill omöjlig att reglera. Den slår omkull mig, sparkar mig hårt när jag redan ligger. Den gör så ont att det känns som att den för var sekund tar en bit ifrån mig, trasar mig sönder och samman. Jag gråter, hyperventilerar, skakar, kan inte stå upp, knappt sitta heller, får fruktansvärda tillflyktstankar, och gråter ännu mer. Ber på mina bara knän om piller som ska dämpa ångesten, bönar och ber. Men de vill rida ut stormen med mig istället, gråta med mig, prata, prata och prata. Det är fantastiskt att personalen vill ge mig den tiden. Men jag är så van vid att de tröstar mig med piller, så hur gör man utan?

Man får vara sjuk - om man har det på papper, dvs?

Permalink0
  
Till top