Ett liv utan psykiatri eller somatisk vård.

Och här sitter jag än en gång, med en storstädad lägenhet, men ändå inte nöjd med vad jag tagit mig an idag trots allt. Men med de ångestdämpande i kroppen så hoppas jag på att varva ner snart. Det gör mig egentligen inte något att vara lite uppvarvad, men med tanke på att jag åkte in till sjukhuset med ambulans bara häromdagen så måste jag kanske sätta stopp när jag anstränger mig för mycket. Det är svårt för mig att veta var gränsen går ibland.
 
Jag låg på sjukhuset än en gång på grund av mitt fysiska mående, att jag inte får behålla mat eller vätska. Nu vill jag inte vara med om fler sjukhusbesök, som nuförtiden mitt liv i princip består av, och då räknar jag inte ens med att jag är inlagd på en psykiatrisk avdelning. De ska starta en utredning kring inflammation i tarmarna, men det skulle inte förvåna mig om mina fysiska bekymmer grundar sig i de psykiska. Jag är dock bara undersköterska och ingen läkare. Det enda jag vet är att det känns fruktansvärt att tappa medvetandegrad med jämna mellanrum för att kroppen är uttorkad.
 
Tänk... Tänk att få ha ett liv som inte innefattar psykiatri eller somatisk vård. Ett liv med vänskap, familj, arbete, tråkiga söndagar, och en sund livsstil. Tänk...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

STEGVIST

OM LIVET MED IPS OCH OM VÄGEN UR DEN.

RSS 2.0